Fakta

Sida A Till Sara Lidman Till Jack Till Lewi Petrus Till Damtidningen Femina Till Cleo mellan dig och mig Till Svenska säkerhetspolisen Till Jan Myrdal Sida B Från fångarna på kumla Till Riddarhuset Till Riksbanken Till Landsorganisationen LO Till hans Exellens Statsminister Olof Palme Till en gammal knarkare Till redaktör Ulf Thorén julhelgen 1972 Producent: Cornelis Vreeswijk YTF EFG-7335 "1973" YTF-50160 "1976" Fotograf: George Silk. Album design: Owe Junsjön och Cornelis Vreeswijk Inspelad i Stockholm den 17, 18 och 19 februari 1973. Utgiven 1973 Cornelis Vreeswijk, sång och gitarr Rune Gustavsson, gitarr Janne Schaffer, gitarr Hasse Rosén, gitarr Red Mitchell, bas Sabu Martinez, congas Johnny Martinez, congas Björn Ståbi, fiol Jan Lindgren, steel guitar Cornelis kommentar på skivan: Denna platta tillägnar jag minnet av min gamle vän Gösta >>Skepparen>> Cervin. Må hans själ vila i frid Ja, man kan nog säga att jag har gjort ifrån mig med den här plattan. Det där fattar du själv medborgare; det kommer perioder i allas liv när man liksom kvävs i det närvarande, det statiska nuet. Då måste man göra något. Du vet. Så jag gick upp till grabbarna på Philips-Phonogram och sa så här: >>Jag vill göra en platta och jag måste göra den tillsammans med pojkarna och flickorna på YTF och tillsammans med Sverre Sundman och Gert Palmcrantz för vi har snackat fram en bra skividé och vi är inspirerade och nu vill jag dessutom ställa mig solidarisk med mina yrkesbröder och därför vill jag be er om en liten smula frihet för som ni vet har det varit en massa diskuterande hit och dit om grammofonindustrins arbetsmetoder på sistone och jag är trött på att behöva höra vissa personer komma med befängda anklagelser och försök till att dirigera artister i den riktning som dessa personer anser kommersiellt rätt. De artister som godtar att jobba under förmyndare och som under hänvisning till den s.k. >>folksmaken>> (>>Publiken är inte så dum som vi tror, den är dummare.>> cit. Stikkan Andersson) frivilligt avstår från att föra sina idéer och ideal till salutorget må göra det; jag tänker aldrig gå i ledband och vore det mig fjärran att antyda att Phonogram någonsin har försökt att styra mig i någon riktning; tvärtom har vi alltid haft ett angenämnt, avspänt förhållande och arbetsbetingelserna har varit de bästa tänkbara. Så det är inte er jag vill åt på något sätt. Men jag behöver en smula frihet. Jag behöver fria händer för att göra den här plattan och jag undrar om ni grabbar har förståelse för detta. Jag skulle bli förbannat tacksam om ni hade det.>> Och det hade dom. Och jag är tacksam för det. Så jag ringde Sabu Martinez i Hedemora och han sa att han skulle stänga sin congaskola i några dagar och ta sin fru med sig och komma ner till Stockholm och hjälpa mig att stänka in den här plattan con muy fuerte. Och sen ringde jag Rune Gustafsson och frågade om han ville vara med på den här LP:n också och det ville han och jag undrar om det inte är den åttonde LP:n som Rune och jag har jobbat tillsammans med. Jag tror det. Det kan vara den nionde också för den delen. Och det blir fler. Hoppas jag. Ja, och sen kom Red Mitchell in i bilden och sen ringde vi Janne Shaffer och sen var vi fulltaliga tyckte vi så vi drog in i studion och satte igång helt förutsättningslöst. Jag menar, vi började helt enkelt lira ihop. Vi kom överens om att inte skriva ned några arrangemang utan allting skulle improviseras fram och så blev det och jävlar i min halta frack va´roligt vi hade. Tre da´r tog det och tonen var hela tiden rå men hjärtlig som ni kanske märker här och var på plattan. Det gick väl åt en liten smula wisky då och då också jag vill minnas men det märks inte säger Gert Palmcrantz som fungerade som någon slags kombination av producent och tekniker förutom att han gav oss glada tillrop och öl och mackor. Ja det var en fin inspelning. Mer kan jag inte komma på att berätta om den här LP:n annat än att jag inte tror att den kommer att spelas särskilt mycket i Sveriges radio. De här >>vykorten>> är riktade till personer, det är det som är vitsen med dom. Personnamn är inte populärt bland radioproducenter, jag vet det. Inget att göra åt. Hoppas jag. >>Vykort till Jack>>är till Jack. Jack är min son och han är nio år gammal nu och börjar fatta saker och ting. Hoppas jag. >>Vykort till red. Ulf Thorén>> är skriven under mellandagarna jul - nyår 1972. Vi kom nämligen underfund med, Thorén och jag, att vi nog knappast skulle hinna göra det där televisionsprogrammet som vi snackat så mycket om. Inte det året i alla fall. Men jag hann göra en visa innan årets slut och den är till Thorén. Det går väl fler tåg? Hoppas jag. >>Cement blues>>, som denna låt har hetat från början, är istället för vykort från t ex ...tjaaa ... Fångarna på Kumla? OK? >>Cleo mellan dig och mig>> heter också >>fakirvisa>> och handlar om en massochist. Världen är full av massochister faktiskt; man tröttnar på dem. Det har jag gjort i alla fall hoppas jag. >>Vykort till LO>> heter egentligen >>Svappavaaravisan>>. Det är Jan Johanssons inspelning av >>Gällivaara- visan>> som ligger till grund för den. Det är Jan Johanssons idé med ert benägna samtycke hoppas jag. Resten av vykorten får stå lull. Jag vet inte om det finns något att tillägga där; om någonting är oklart för Dig, medborgare, så hör av dig till mig. hoppas: